Datum, tider, möten – långsamt fylls almanackan igen. Den tidlösa tiden är över… två månader i självvald isolering med ett minimum av nyheter har givit mig ett stort andrum och en möjlighet att uppleva de små tingen i vardagen med alla sinnen.

En tid jag personligen är tacksam över, väl medveten om vad pandemin har ställt till med och fortsätter att göra, både här hemma och runtom i världen.

Jag fick uppleva våren ute på en ö i skärgården, någonting jag gått och önskat mig i flera år. Det får mig att tänka på mormors ordspråk: "Var försiktig med vad du önskar dig, flicka..du kan få det!"

Jag vet också, att utan något sorts tvång hade jag aldrig gett mig den här tiden.

Det hela började med ett läckande lidertak, som jag inte fick fixat förra sommaren. Taket fanns som en gnagande känsla hela den regniga hösten och vintern… hur illa hinner det bli?

Då isen alls inte ville lägga sig beslöt jag i slutet av februari att få båten I sjön och en vecka senare kom jag ut till holmen med en vänlig och hjälpsam byggare. Det är alltid skönt att ha sällskap den första gången efter vintern. Den här gången var allt som jag lämnat det.

Endast en svan hade blivit middag för mård, lo och örn. Högvis med fjädrar visade var kalasen stått. Det läckande taket var helt förstört men golvet gick ännu att rädda med hjälp av presennningar.

"Skönt att allt är bra", tänkte jag – och planerade komma tillbaka till påsk.

Knappt två veckor senare körde jag ut till ön igen – med båten till relingen lastad med mat, dricksvatten, bensin, böcker, symaskin, fröpåsar… Knappt hade jag släpat in alla sakerna i huset innan hela landskapet täcktes av snö. Vilken känsla av oändlighet och äventyr!

Tack och lov hann jag åka iväg till skärgården innan myndigheterna uppmanade oss att inte göra det, jag är en så "snäll flicka" att jag antagligen hade lyssnat och stannat hemma i stan.

Nu var jag här, och stannade här.

Jag fick uppleva en sällsam vår med allt mellan isande kall stjärnhimmeltystnad och rykande snöstormar. Hela tiden ackompanjerad av en snattrande sjöfågelkör. En tid jag aldrig kommer att glömma.

Dagarna här fylldes snabbt av nya rutiner: online yoga, sagoläsning för mitt barnbarn via nätet, samtal med vänner, böcker, filmer, pyssel och långa stunder då jag satt och tittade ut över himmel och hav.

Vardagssysslorna, som tog längre tid än vanligt. Glädjen då jag kunde koppla på vattnet. Långa meditationer. Mängder av odlingslådor överallt. Inga planer. All tid i världen.

Allt det här tack vare ett läckande tak!

Nu lyser solen från en klarblå himmel, gräset växer så att det prasslar och det är alldeles omöjligt att sitta inne framför datorn. Så jag tar på mig trädgårdsbyxorna och vandrar ut till en ny dag.

Tack för mig – och ha en härlig sommar!

Viviann Seege 
medlem